I oktober 1965 flyttar personalen in i Sycos nya lokaler och Anita Nylund sätter färg och form på entrén med en relief visande tillverkningens olika stadier. Framtidstron är dock rubbad. Förseningarna har skapat brist på pengar och rättstvister om orsaken till förseningarna avlöser varandra. Så gör även förhandlingarna om hyran mellan företaget och Strömstads stad. Efter två års förhandlingar skrivs avtalet under och de omkring 70 anställda kan känna sig trygga. Tryggheten blir dock kortvarig, i januari 1968 tillträder en ny ägare och i maj försätter denne företaget i konkurs. Under några månader avvecklas keramiktillverkningen och avslutas i september med auktion på samtliga inventarier.
Här nedanför är ett foto från entrén i den nya fabriken som hette Lerans Väg och gjordes av Anita Nylund.
SYCO lever vidare i mångas vardag. I västkustens hemmiljöer står tallrikar, tekoppar och vaser som plockas fram då och då. Samlare letar på loppisar och via Internet. Det är dock svårt att finna felfria varor, utan nagg och krackeleringar. Tidens tand har nött älsklingsservisen efter många års användning. Kanske också ett bevis på att kvalitet fått stå tillbaka för kvantitet i många fall. Trots naggar- alla älskar SYCO!
Tack till Strömstad Museum som bevarat och delat med sig av denna information.
Trackbacks / Pingbacks